致梭罗的五节诗
又有人离开了沉重城市的
贪婪石环。水晶般剔透的盐
是在所有真正难民的头上
合拢起的水。
寂静在缓慢的漩涡中升起
自大地的深处,扎根又生长
树冠的浓荫遮住人被太阳
照暖的石阶。
*
脚无意踢到一只蘑菇。雨云
在天际边蔓延,像铜号一般
树木的虬根吹出旋律,叶片
惊恐地飞散。
秋疯狂的逃亡是他的轻装,
飘动不息,直到平静的日子
成群结对地走出霜与灰烬
在泉中浴足。
*
无人相信时,见到过间歇泉,
又逃离枯井的人就像梭罗,
深深潜入内心的葱茏,狡黠
又充满希望。
Fem Strofer till Thoreau
Ännu en har lämnat den tunga stadens
ring av glupska stenar. Kristallklart salt är
vattnet som slår samman kring alla sanna
flyktingars huvud.
I en långsam virvel har tystnad stigit
hit från jordens mitt, att slå rot och växa
och med yvig krona beskugga mannens
solvarma trappa.
*
Foten sparkar tanklöst en svamp. Ett åskmoln
växer stort vid randen. Likt kopparlurar
trädens krökta rötter ger ton och löven
skingras förskrämda.
Höstens vilda flykt är hans lätta kappa,
fladdrande tills åter ur frost och aska
lugna dagar kommit i flock och badar
klorna i källan.
*
Trodd av ingen går den som sett en geysir,
flytt från stenad brunn som Thoreau och vet att
så försvinna djupt i sitt inres grönska,
listig och hoppfull. |