岸边
天下雨海灰蒙蒙的时候,我就生病……
我同太阳欢笑,逐风奔跑,和海打趣;
海是我惟一的恋人。
我和许多蝙蝠住在山洞里,
但我纯洁,有双骗人的眼睛。
我的脚是我所见最美的,
我不停地在水沫中洗濯。
我的手美丽光滑。
我像欣然微笑的海岸线般闪耀。
我与过往的漫游者对视
因此他们迷失方向而凄凉一生。
唉,但当我抱头
是什么让我疼痛?
我用力撞上礁石,几近死亡,
因为我徒劳地伸出手臂
向仅有一面之缘的陌生人……
Vid Stranden
När det regnar och havet är grått, blir jag sjuk...
Jag skrattar med solen, jag driver med vinden, jag retas med sjön:
hög sjö är det enda jag älskar.
Jag bor i en grotta med många flädermöss,
men jag är fin och vit med bedrägliga ögon.
Mina fötter äro det vackraste jag sett,
jag sköljer dem ständigt med vatten och skum.
Mina händer äro sköna och bländande,
jag strålar upp som hela den muntra och leende kusten.
Vandrare, som gå förbi, blickar jag i ögonen
att de bliva trånsjuka och rolösa för hela livet.
Ack, men när jag stöder huvudet i handen -
vad är det som alltid gör mig så ont?
Jag stötte mig så hårt mot en klippa den gången, jag ville dö,
för att jag förgäves sträckt ut min arm
mot en främling, som jag en gång sett...
|