译索德格朗《老房子》

落阡

多么年轻的眼睛注视古老的光阴
像铁石心肠的陌生人……
我渴望深埋于我的旧坟，
我忧郁的伟大哭诉
以无人见到的辛酸之泪。
我仍活在旧日的甜蜜里
在建造新居的陌生人之中
在延向天边的幽蓝群山上，
我和被俘的众树柔语
有时安慰它们。
多么缓慢的时光消磨事物的核心
并悄悄踩着命运坚硬的脚踵。
我必须在这里等待
给我灵魂自由的温柔死亡！


Det Gamla Huset

Hur nya ögon se på gamla tider
likt främlingar som intet hjärta ha...
Jag längtar bort till mina gamla gravar,
min sorgsna storhet gråter bittra tårar
dem ingen ser.
Jag lever kvar i gamla dagars ljuvhet
bland främlingar som bygga nya städer
på blåa kullar upp till himlens rand,
jag talar sakta med de fågna träden
och tröstar dem ibland.
Hur långsamt tiden tingens väsen tär,
och ljudlöst trampar ödets hårda häl.
Jag måste vänta på den milda döden
som bringar frihet åt min själ!

叶如钢

点赞精彩翻译。 深沉博大的诗。